Så kan det gå…

Foto: Privat

Jag vände bort blicken i typ 3 sekunder! Både Spirou och Porthos befann sig långt ifrån brottsplatsen. Inte var det jag heller som var skyldig (jag har en viss tendens att riva saker i golvet)

Det var förstås lilleman som fått syn på den fina blomman i fönstret och ville hålla i bladet. Han satt vid matbordet och jag skulle bara göra i ordning en sked med mat. Vips så hade han fått supelånga armar igen, han kan när han vill!

Jag såg bara i slow-motion hur allting åkte i golvet. Utbrast ett förvånat “Men Adam!” Å han tittade på mig lika förvånat, vad hände liksom. Det var blomjord över hela köksgolvet som tur var så klarade sig både blomman och krukan. Pjuu!
Jag har ju varit så glad över den där fina orkidén. Den har blommat ända sedan jul och har jag lyckats hålla liv i den hela hösten så ska den banne mig klara sig tills vi flyttar hem igen!🙂
Jag har styrt den ända in mot fönstret nu, förhoppningsvis är den fredad i fortsättningen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s