I förkylningens och humlans våld.

Alltså FY FAN på ren svenska! Jag går på nån sjuk överskottsenergi. Har sovit noll timmar sedan nattens arbetspass. Borde egentligen stannat hemma från gårdagens pass då jag knappt hade någon röst när jag åkte på eftermiddagen. Men jag bestämde mig för att härda ut, det var ju trots allt sista passet innan helgen (om jag räknar bort det på söndag).
Så jag laddade med halstabletter och vatten och det gick väl sådär. Det känns som att jag hostat sönder hela halsen nu och snuvan har tilltagit rejält. Jag kommer garanterat vara alldeles rödmosig i ansiktet imorgon. Ni vet, sådär förkylnings-jävla-ful.

Bild från Google.

Gick och lade mig kl 3 imorse efter att ha fikat lite. Så fort jag lagt mig så började mördarhostan stegras. Jag hann väcka Adam som i sin tur haft hög feber (biverkning av gårdagens vaccination) och sovit mestadelen av kvällen.
Han kunde inte somna om, Nicklas vaknade och jag låg där och hostade så jag kiknade. Tills klockan var halv-7. Hjärtat har sprungit upp och ner och hämtat både välling, vatten, dryck, och ipren till lilleman som till slut slocknade. Nu sover dem båda men jag gav upp. Jag bestämde mig för att kliva upp och göra nåt nyttigt och försöka förtränga att det känns som att jag ska explodera varje gång jag tar ett andetag. Tvätthögen som var flera våningar hög fick följa med ner till källaren där jag började sortera.

När jag var på väg uppför källartrappen igen så insåg jag att katterna öppnat dörren och smitit. Spirou hoppar alltid upp på handtaget och öppnar ifall man spärrat upp låset. Porthos den fegisen stod kvar i dörröppningen och trippade direkt in i lägenheten när han fick syn på mig. Spirou däremot hade nog försvunnit ner i källaren igen så jag vände halvvägs i trappen för att gå ner och leta reda på henne när det plötsligt lät som en JET-motor drog igång där i trappen… Jag blev vis världens största humla/geting? Jag hann inte kolla vad det var för fort som tusan kastade jag mig utför trappen, duckade för vad det nu var som kom efter mig. Vände för att springa upp igen då jag insåg att den gigantiska humlan som förmodligen blivit trampad på och var asförbannad satt kvar mitt i trappen. Någonstans där fick jag en blackout. Jag är livrädd för det mesta i insekts- och krypvärld. Jag kan ha skrikit som ett jehu där jag nu stegade uppför trappen. 3-4-5-steg i taget. Det kändes som att jag skulle bestiga Mount Everest, minst. Trappstegen tog ju aldrig slut.
Slängde igen källardörren efter mig och formligen rasade in i lägenheten.

20 minuter senare så kallsvettas jag fortfarande och rycker till vid minsta grej.
Jag får krypningar och blir alldeles darrig när ett kryp eller en insekt korsar min väg eller snarare jag korsar deras väg. Jag gillar ju egentligen humlor. Dem är fina, men jag gillar inte deras sätt att flyga på. Som att dem druckit sig fulla på nektar eller kanske rentav fuskat sig igenom flygutbildningen?!

Näe, det bästa är när insekter och kryp av alla de slag (speciellt krypen med stort S – Spindlar) håller sig på avstånd. Då kan jag känna mig lugn. Det är ju egentligen löjligt med tanke på vilken jätte jag måste vara i deras ögon. Tur att inte Adam såg det där, jag måste ju fan skärpa mig! Ännu mer tur att inte Nicklas såg det där, det hade blivit dagens skratta-åt-tokiga-Idan-grej ;D

Nu har jag ungefär 1 timme på mig att ladda inför rond 2. Måste ju gå ner och hänga upp och slänga i nästa laddningmed tvätt.. eller kanske inte…
Spirou är kvar i källaren också. Henne går det då ingen nöd på, hon skulle nog gärna stanna därnere om det fanns en kattlåda och lite mat.
Nåja, vi får se om jag vågar mig ner. Måste ju hänga upp kavajen som jag ska ha på bröllopet imorgon. Insåg att jag hade en perfekt sådan hängandes i garderoben. Har knappt använde den sedan jag köpte den förra hösten på rean på Lindex.
Det är en marinblå kavaj med guldfärgade knappar och vit-blå randigt foder.
Den går i exakt samma stil som skorna jag ska ha till klänningen så det blir nog bra.

För att vara lite extra piffig (det händer inte ofta kan jag lova) så har jag införskaffat lite accessoarer dagen till ära.

Depend French Look

Lösnaglar har jag aldrig testat men det kändes som ett måste med mina nu återigen förstörda fabriksarbetar-händer. Det märks verkligen att jag börjat jobba igen. Händerna är torra som fnöske och naglarna delar på sig och spricker. Inte så kul.
Tur att det finns lösnaglar då. Undrar om jag lyckas sätta dit dem?! Ehe ;D

Jag måste ner på stan och införskaffa ett mini-apotek också. Å köpa ny mascara för att undvika spindelbenslooken. Det är ungefär så långt jag hunnit i dagens planer. Nu måste jag slurpa i mig lite te med honung.

Hoppas ni alla får en fin fredag och att ni slipper monsterförkylningar! Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s