Söndagsfunderationer.

Jag var nog lite trött igår när jag skrev att det var Adams 14-månaders dag. Självklart var det inte igår utan redan i torsdags förstås. Det är inte första gången jag tänker på den 11:e som Adams månadsdag och det tror jag har att göra med att han var beräknad till den 11:e juni, men kom då två dagar före bf🙂
Att jag sen är förvirrad jämt och ständigt gör det inte lättare att hålla isär dagar och datum😛

Idag har det varit en lång dag som nästan känts som att den aldrig skulle ta slut. Är nog för att vi mest suttit inne i helgen då vi är förkylda hela familjen. Jag började bli snuvig redan i onsdags förra veckan men höll ut till helgen. Hoppades på det bästa. Ändå har det inte blivit en sån där värsting-förkylning som jag hade före och under semestern. Tur det!

Imorgon är det dags för jobb igen. Jag har mer och mer börjat uppskatta det här med att jobba. Det är skönt att kliva upp tidigt på morgonen och få komma igång ordentligt. Det är ju förstås ännu skönare att komma hem på kvällen och pussa på grabbarna.
Att få helg efter en tung arbetsvecka är också grymt skönt!😀
Nu har jag i och för sig bara två veckor kvar att jobba sedan går jag på mammaledigt igen. Lyxigt! Jag ska ha en semestervecka till efter jobbandet eftersom Nicklas inte börjar skolan förrän en vecka senare och det kan vara bra att ha några extra slantar nu i början av hösten.

Så långt har vi planerat, resten är oskrivna blad. Jag önskar ibland att jag visste mer om framtiden. Det skulle bespara mig en hel del grubblande.
Nicklas ska åka och titta på en liten lägenhet imorgonkväll, det lutar åt veckopendling för hans del inför höstens och vårens termin.

Att bli gräsänka på veckorna känns tungt. Jag vet att man inte ska ta ut nåt i förskott, inte oroa sig i onödan å yadda yadda. Kanske kommer det kännas skönt att vara själv ett tag? Det som inte dödar härdar?😉 Vem ska jag då gnälla på när tvätten inte blir tvättad, disken inte diskad och framför allt vem ska släppa ut läskiga inbrottskryp såsom spindlar och…spindlar?!
Å ska jag våga sova med lampan släckt? jag har ju insett att jag är ganska mörkrädd när jag är själv. Framför allt, ska jag orka vara värsta superkvinnan-mamman dygnet runt, fem dar i veckan. Hur fixar man det liksom? Ensamstående föräldrar gör det jäkligt bra det är en sak som är säker.

Men som jag sa tidigare, bladen är oskrivna. Det kan ju bli hur bra som helst. Folk har klarat sig igenom värre saker. Snacka om i-landsproblem.
Att ha separationsångest är nog bara nyttigt. Nu lämnar jag detta tills vidare.

Eftersom helgen varit slö så blev det en tur på löpbandet när jag hade lagt lilleman. Jag ska strax gå och duscha och smyga isäng.
Det var skönt att springa av sig lite fastän det gick tungt. Startade ju morgonen ganska tidigt imorse. Grötfrukost med lilleman just efter 07:30. Mannen i huset fick sovmorgon. När vi sedan skulle bada (lilleman i badbaljan och jag skulle duscha, skitbra lösning om man har plats) så blev det en poop-incident som hette duga. Herrejisses! Jag ska inte dra några detaljer men det är första gången jag känt mig lite smått äckelmagad över lite bebislort! Haha. Men vem har inte skitit i badbaljan som liten!?. Jag kan då räcka upp handen på den! ;D

Nog med skitsnack! Nu äre godnatt!

♥  Mina fina killar  ♥

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s